Kortast och blekast vintersol / finns en decemberdag / kallad för Tomas tvivlaren / för att hans tro var svag

In your face, Tomas.

Så börjar andra versen i Stig Olins gamla schlager ”Jag tror på sommaren”.

Vad Tomas egentligen tvivlade på var om Jesus verkligen återuppstått. Till slut lär han ha blivit övertygad. För egen del kan jag känna samma tvivel som i schlagertexten. Efter 49 genomlidna vintrar vet jag ju att sommaren kommer så småningom, men i år bytte jag för säkerhets skull vintermörker och julbord mot Lanzarotes sol och bläckfisk.

Nu är jag tillbaka i mörkret igen, lite brunare, lite gladare men inte helt opåverkad av spansk kokkonst. Planerar den fortsatta träningen och eventuellt ett nyårsbad i Fiskebäck. Det är säkert 5 grader i havet.

Sedan sist har jag förbrukat några rejäla glas (!) glögg och börjat fantisera om rökta ålar, grandiosa skinkmackor och julgodis i massor. Det där med träningen och viktreduceringen ligger och nöter i bakhuvudet, men jag är säker på att den oro jag känner för mitt ”nya” vältrimmade liv, är helt obefogad. Ett gymkort i plånboken är väl ändå en bra början? Som garanti för ett enastående resultat har jag dessutom anlitat en personlig tränare. Nu kan det inte gå fel! Han heter Rickard och ser sådär retfullt fräsch och frisk ut hela tiden.

Just nu är roddmaskinen det största hatobjektet, tätt följt av alla andra jobbiga redskap som ingår i mitt gymprogram. Sneglar i smyg på TV-shop och funderar på om elektriska, helautomatiska små vibrationsbälten, ändå kanske skulle kunna vara ett alternativ.

Längtar ut till Fiskebäck, våra små båtar och en stilla bris…

Målbild, likväl idolbild.

Mina fysiska förutsättningar för detta är inte de bästa. Med 106 kg på vågen behöver jag bli minst 30 cm längre för att passa in i hälsomallen. Det skulle innebära att min hjässa skulle svaja ca 217 cm över havet. Jag är helt enkelt underlång, även om min omgivning kallar det överviktig.

Ett annat problem, är att den ideala vikten för att segla Ok-jolle påstås ligga kring blygsamma 90 kg. Jag har helt enkelt en resa att genomföra innan det är dags för dagen D.

I skrivande stund har jag 195 dagar på mej att genomgå denna förändring. Omräknat i tid, behöver jag då tappa drygt 5 gram i timmen. En baggis. Det borde räcka med att slicka på några frimärken om dagen. Det känns som att jag redan är i hamn!